Jag finns numer på kontoret: Pia på kontoret.

Kanske vi ses där?



    

Hej bloggen! Vi har det bra tack. Vi är glada över familjetillökning i form av en osynlig vän till 6-åringen och så tampas vi med en 5-årings vårkänslor som fyller hela Finland och lite till. Vi har sett snödroppar på Albertsgatan (mycket hoppingivande, vet inte varför jag tycker den gatan är den mörkaste i hela Helsingfors).

Jag själv är en lugnare och nöjdare typ än på länge. Försöker förverkliga gamla drömmar och ta dagen som den kommer. Sluta stressa. Känna efter mera. Cykla hem lådcykeln. Äta mindre socker. Kramas. Möblera om. Öppna min hemsida. Studera färdigt (oj så nördigt glad jag kan bli av att lära mej att koda). Tejpa upp favoritrecept innanför köksskåpen. Ha konstruktiva samtal. Ordna fest. Leka bibliotek. Resa på årtiondets äventyr. Jobba. Rida. Rita. Skratta och gråta. Utan tidspress.

Ungefär så.

Så här under kommer den bästa to do-listan jag funnit hittills. Och vi kanske ses nångång igen, visst?

Ha det bra bloggen!

kram,
Pia

To Do List from Yaniv Fridman on Vimeo.

 

   

Kolla in Little Printer. En mer sympatisk onödighet får man söka efter. Och visst kittlar den extra mycket i vill-ha-nerven.

Hello Little Printer, available 2012 from BERG on Vimeo.

 

    

    

Jag har inte haft vita fläckar på naglarna på många år. Nu har jag plötsligt en fläck och gjorde misstaget att söka svaret på nätet. Alltid lika riskabelt, jag fick riktigt horribla diagnoser och kortare livstid på kuppen. Men jag väljer att tro den om trauma mot nagelroten. Visst? För jag tror inte jag har cancer eller senilitet.

  

Det här är kvällens fonduepanna. Men strunt nu i den, jag försöker illustrera fönstret in till våra grannar. Grannarna är mycket mycket gamla, kör rollator och går i framstupa ställning. Och jag tror att 90% av typerna i detta hus hör till samma åldersklass. Och en av de mer rakryggade är de facto så rakryggad och stel att 6-åringen och jag oftast har lust att gömma oss bakom hissdörren och ropa BU för att se om han ens kan vända på huvudet.

Nåväl, tillbaka till de grannarna bakom fönstret. Papi stod och städade köket sent sent en kväll efter en middag med gäster och kastade i misstag en blick över gården till grannen. Där stod gamyldamen och bredde nattmackor. Naken. Papi har inte riktigt varit sej själv sen dess.


   

Ett stilleben som 6-åringen både byggde upp och själv fotograferade hos sin gammelfarmor. Bilden har inget med p-piller-sagan att göra.

Vi drog en sväng till landet för att hjälpa min far. Lördag morgon före avfärd laddade jag i all hast ner lite nya barnsånger och sagor från iTunes för att ha i bilen och efter Kejsarens nya kläder och Små grodorna kom plötsligt en saga vi aldrig hört förr. Den beskrev kvinnor med sensuella läppar, hett blod i ådrorna och en man som inte kunde hålla igen sin åtrå. Vid frasen "på den tiden fanns inte p-piller" tänkte vi köra i diket.

Albumet heter Barnens Bästa (hahaha) och härstammar från 1981.
   

Jag lämnar bloggen för veckoslut nu. Tänker göra saker jag aldrig gjort tidigare, börja med att leka Star Wars i eftermiddag och dra vidare på nya äventyr imorgon.

PS Skrutte; får den här plats på din playlist? Eller Katie här lite neråt?


   

Vi fann två killar i Johannesparken igår varav den ena låg och grät och höll sej om armen medan den andra febrilt försökte ringa efter hjälp. Jag gissar att de var i 9-års åldern. Killen på marken trodde hans arm var bruten efter ett fartfyllt pulkaåk och de största av tårar rann ner för hans kinder.

Det visade sej sen att de fått tag på hans mamma och hon var påväg till undsättning – men inte kunde jag lämna den lille kämpen där ensam så jag försökte klämma till med peppande ord och kloka råd. Problemet var att jag på inget vänster kunde komma på bra adjektiv på finska. Så jag kallade honom urhea ca 15 ggr och försökte göra det så bekvämt för honom som möjligt tills hans mamma kom springande.

Sen gick vi en sväng via Galleri Sinne. Där inne finns nåt som liknar brutna ben men som vid närmare koll inte alls är det. Fyndigt tycker jag. Och ett mycket barnvälkomnande ställe, bör ännu tilläggas.