Alla måste läsa Lindas nya vinblogg!





    

Good morning Redhills!




Nu kör vi positiv energi. Jag har Maggie-look, flyttlådorna flyttar ut idag, jag har femtioelva idéer för mina hemsidor, barnen har dansat likt Lilla onsdag mitt i frukosten, jag har äääntligen skurat roskisskåpet, vi åkte pulka till dagis och så är det ju fredag.

Heliga makaroni så det ska bli bra nu.

    

Det här är Robert. Han kan skog.

Vad som är billigare än att skeppa lassvis med japaner in i den finska skogen, är att göra en webbsida om det. Må så vara att det handlar om bränding och information om skogsavverkning men här finns så mycket mer. Väl gjort är det också. Nån kan störa sig på Roberts accent, en annan kan bli lite tänd (jag) men vi ska definitivt surfa igenom den här med barnen.

Jag fattar ju att inget går upp mot den verkliga skogen men här  finns mycket upptäckarglädje, speciellt nu då det mesta vilar under snön.

Forest Life (börja med att välja språk)


   

Håglösheten och munherpesen besitter kroppen ännu, den muntra blicken kommer hem nästa vecka.

Hej bloggen! Idag har jag varit en duktig skolelev. Jag somnade bara en gång. Och här hemma var vi ännu duktigare och tämde lådor så det bara sprätte om det, bara 16 kvar nu. Det bästa är att kaoset har nått kulmen och börjat gå mot det bättre. Det känns som om vi bestigit Mt Everest och nu kan åka peffis ner igen. Sen ska jag sova resten av året. Nånej. Men iallafall ska jag bli lite mer glad, kreativ och galen, ingen orkar läsa snarkbloggar.


    

Nu då jag erkänt att jag sov i högen med smutstvätt så kan jag lika bra medge; jag brukar sova i dansskolans omklädningsrum också. 6-åringens dans tar en timme, jag springer en snabb runda i matbutiken och sen sätter jag mej längst bak i omklädningsrummet. Där finns ett gäng damer som klär om sej för sin danslektion och de tjattrar så hemtrevligt och glatt att jag somnar på två röda. De måtte undra vem jag är och vad jag gör där.


   

Igår tyckte jag det var dags att ta den nya tvättmaskinen ut på några varv. Eftersom det var första gången och vi ännu inte inhandlat en extra slangklämma för det utgående vattnet tyckte jag det var bäst att vakta lite. Se att vattnet inte sprutar längs med väggarna och så. Och det var så varmt och mysigt att sitta där på badrumsgolvet mitt bland all smutstvätt medans maskinen brummade på – att jag tog mej en liten lur. Under den luren hann 4-åringen dammsuga upp sin moddellera. Slurps sade dammsugaren.

Sen väckte hon mej med orden
– kan du visa mej ett ställe där det finns hemsk mycket lösa små saker som jag kunde testa att suga upp?

Hon hann som tur inte till legolådan.


   

Likt Anne hade sin André så kan jag ju inte vara sämre. Jag har bullat upp med ny office och nya arbetskamrater (de tidigare sitter i samarbetsförhandlingar, mer om dem senare).

Ingen mindre än Bono & co. Jag har blivit star struck och lite sjåpig, som sig bör. De igen är lite väl närgångna men vi ska nog komma överens.



Sån här meininki på firman idag, vem vet vad som händer imorrn.


     

Nu glömmer vi flytten. En sak som jag funderat på, nämligen presidentvalet. Inte alls vem, varför och sånt utan som fenomen och vad det framkallar i detta blyga folk. Nu pratar jag om bubblan inom några kvarter men kanske det ändå avspeglar nåt relevant. Jag har bara behövt gå nåt kvarter från vår dörr och genast stött på entusiastiska människor pga valet. Det har inte spelat nån roll vem de jobbat för, eller vad, men spänningen, förväntningarna och den gemensamma entusiasmen har varit slående. Trots att jag bara sprungit ut på korta ärenden eller kånkat på en flyttlåda från bilen till dörren så har jag varje gång pratat val med någon okänd. Och fiilisen är lika stark varje gång.

Det känns ovanligt, oväntat och otroligt. Det känns ännu viktigare att rösta nu.


   

Det absolut finaste med den här flytten är alla runt omkring oss som hjälpt till. Främst med kidsen. Jag är så rörd och ni ska alla veta att ni är värda guldstjärnor. Föräldrar som skjutsat dom till hobbyer och bjudit hem dom på playdates OCH levererat hem dom efteråt. Och mina föräldrar som just nu orkar fixa och greja med dom så att vi får det nya hemmet up & running.

Bäst. Finast.


   

Hej hopp hallå! Vi har ääääntligen landat i nya hemmet och fiilisen är på topp. Flytten var en j*vla pärs och jag tycker den har hållit på för evigt. Vi är ju egentligen pro flyttare, dom som känner oss vet att vi flyttar med ca två års mellanrum och nu blev det första gången hela fyra år på ett och samma ställe. Man hann liksom rota sej (och samla ganska mycket stuff) och så kändes det extra jobbigt att sköta egen firma, flytta den och hela familjen samtidigt. Var snudd på lipen där natten mellan onsdag och torsdag. Men strunt i det, vi är här nu. Det som inte dödar och allt de där tjafset.

Vi har firat med ett portugisiskt vin, Crasto, som man kan ta och avnjuta i sin gungstol, ingen mat behövs (enligt skillnadens alkosnubbe). Och trots att vi nog åt också, pizza direkt från kartongen som sej bör under en flytt, så var det ett perfekt flyttvin för 12,24. Lite roskigt (det filtreras inte) men med en festlig touch.



Vad mer? Jo här finns det mest tjusiga badkar från 70-talet i just rätt brun nyans. Lär vara sista skriket.



Vi har testat och det får fem badankor av fem.

Nu ska jag inte göra nåt alls. Inte packa upp, inte jobba och inte skura. Vi tar det imorrn. Den här flytten gav mej munherpes, finnar, sjuka fötter, brutna naglar, deghjärna och hålögdhet.