Pia på kontoret

Jag finns numer på kontoret: Pia på kontoret.

Kanske vi ses där?



    
Publicerad 14.05.2012 kl. 12:43

brev till bloggen

Hej bloggen! Vi har det bra tack. Vi är glada över familjetillökning i form av en osynlig vän till 6-åringen och så tampas vi med en 5-årings vårkänslor som fyller hela Finland och lite till. Vi har sett snödroppar på Albertsgatan (mycket hoppingivande, vet inte varför jag tycker den gatan är den mörkaste i hela Helsingfors).

Jag själv är en lugnare och nöjdare typ än på länge. Försöker förverkliga gamla drömmar och ta dagen som den kommer. Sluta stressa. Känna efter mera. Cykla hem lådcykeln. Äta mindre socker. Kramas. Möblera om. Öppna min hemsida. Studera färdigt (oj så nördigt glad jag kan bli av att lära mej att koda). Tejpa upp favoritrecept innanför köksskåpen. Ha konstruktiva samtal. Ordna fest. Leka bibliotek. Resa på årtiondets äventyr. Jobba. Rida. Rita. Skratta och gråta. Utan tidspress.

Ungefär så.

Så här under kommer den bästa to do-listan jag funnit hittills. Och vi kanske ses nångång igen, visst?

Ha det bra bloggen!

kram,
Pia



To Do List from Yaniv Fridman on Vimeo.

 

   

Publicerad 22.03.2012 kl. 10:22

Lille printern

Kolla in Little Printer. En mer sympatisk onödighet får man söka efter. Och visst kittlar den extra mycket i vill-ha-nerven.

Hello Little Printer, available 2012 from BERG on Vimeo.

 

    

Publicerad 21.03.2012 kl. 08:20

häftig video






    
Publicerad 20.03.2012 kl. 13:30

nageltrauma

Jag har inte haft vita fläckar på naglarna på många år. Nu har jag plötsligt en fläck och gjorde misstaget att söka svaret på nätet. Alltid lika riskabelt, jag fick riktigt horribla diagnoser och kortare livstid på kuppen. Men jag väljer att tro den om trauma mot nagelroten. Visst? För jag tror inte jag har cancer eller senilitet.

  
Publicerad 19.03.2012 kl. 15:52

och allt ska man se



Det här är kvällens fonduepanna. Men strunt nu i den, jag försöker illustrera fönstret in till våra grannar. Grannarna är mycket mycket gamla, kör rollator och går i framstupa ställning. Och jag tror att 90% av typerna i detta hus hör till samma åldersklass. Och en av de mer rakryggade är de facto så rakryggad och stel att 6-åringen och jag oftast har lust att gömma oss bakom hissdörren och ropa BU för att se om han ens kan vända på huvudet.

Nåväl, tillbaka till de grannarna bakom fönstret. Papi stod och städade köket sent sent en kväll efter en middag med gäster och kastade i misstag en blick över gården till grannen. Där stod gamyldamen och bredde nattmackor. Naken. Papi har inte riktigt varit sej själv sen dess.


   
Publicerad 18.03.2012 kl. 22:41

allt ska man höra innan öronen trillar av



Ett stilleben som 6-åringen både byggde upp och själv fotograferade hos sin gammelfarmor. Bilden har inget med p-piller-sagan att göra.


Vi drog en sväng till landet för att hjälpa min far. Lördag morgon före avfärd laddade jag i all hast ner lite nya barnsånger och sagor från iTunes för att ha i bilen och efter Kejsarens nya kläder och Små grodorna kom plötsligt en saga vi aldrig hört förr. Den beskrev kvinnor med sensuella läppar, hett blod i ådrorna och en man som inte kunde hålla igen sin åtrå. Vid frasen "på den tiden fanns inte p-piller" tänkte vi köra i diket.

Albumet heter Barnens Bästa (hahaha) och härstammar från 1981.
   
Publicerad 18.03.2012 kl. 22:14

lämna lampan på åt mej



Jag lämnar bloggen för veckoslut nu. Tänker göra saker jag aldrig gjort tidigare, börja med att leka Star Wars i eftermiddag och dra vidare på nya äventyr imorgon.

PS Skrutte; får den här plats på din playlist? Eller Katie här lite neråt?


   
Publicerad 16.03.2012 kl. 11:36

de brutna benens dag

Vi fann två killar i Johannesparken igår varav den ena låg och grät och höll sej om armen medan den andra febrilt försökte ringa efter hjälp. Jag gissar att de var i 9-års åldern. Killen på marken trodde hans arm var bruten efter ett fartfyllt pulkaåk och de största av tårar rann ner för hans kinder.

Det visade sej sen att de fått tag på hans mamma och hon var påväg till undsättning – men inte kunde jag lämna den lille kämpen där ensam så jag försökte klämma till med peppande ord och kloka råd. Problemet var att jag på inget vänster kunde komma på bra adjektiv på finska. Så jag kallade honom urhea ca 15 ggr och försökte göra det så bekvämt för honom som möjligt tills hans mamma kom springande.

Sen gick vi en sväng via Galleri Sinne. Där inne finns nåt som liknar brutna ben men som vid närmare koll inte alls är det. Fyndigt tycker jag. Och ett mycket barnvälkomnande ställe, bör ännu tilläggas.




       
Publicerad 16.03.2012 kl. 10:46

a happy place






    
Publicerad 15.03.2012 kl. 14:35

(vår)städat surfande

Lade till AdBlock till Firefox och simsalabim, all reklam är puts väck. Första känslan var lättnad, sen kändes det närapå innehållslöst och jag skämdes lite, men nu undrar jag hur jag tidigare orkat stirra på allt skräp. Och det bästa – gmailen har slutat föreslå en massa fjant som relaterar till innehållet i mina mail.

Som om mitt surfande blev mindre ytligt och mindre styrt över en natt.



   
Publicerad 15.03.2012 kl. 14:27

7 fakta och en award



Jag fick en fin award av Monstermamman. Awarden innebär att jag ska skriva 7 fakta om mej själv och nu har jag skrapat huvud i nästan en vecka.

1 - likt H. Grants karaktär i Notting Hill utropar "oops-a-daisy" då han tappar greppet om staketet så spontanropar jag "djiiis" om jag håller på att ramla omkull/tappa greppet.

2 - en tid gick jag hög på ordet "lustig", sade det minst 10 ggr i timmen. Det var före jag började blogga och det ska vi alla vara glada över att den fasen är över.

3 - jag är blyg och avig på facebook. Kan inte skriva en status eller publicera nåt alls. På sin höjd kan jag trycka på "gilla" och skriva grattis åt folk. Men sen kan jag nog vika ut mej här på bloggen. Det känns fånigt.

4 - jag äger ett museiregistrerat fordon. Väldigt ofta ringer nån försäljare och tror att jag vill beställa på motorrelaterade tidningar eller samla på bilder av gamla bilar. Det vill jag inte.

5 - vi seglar en vecka varje sommar. Har gjort det minst 22 somrar av alla 31. Ändå måste jag lära mej styrbord och babord och precis allt annat om från början varje sommar. Det känns som Groundhog Day.

6 - jag är allergisk mot folk som velar i oändlighet, folk som pjoskar och folk som försöker ta hand om mej mot min vilja.

7 - jag är bra på all mat som innehåller ägg, ju mer ägg desto bättre på det är jag. Omeletter är således min bravur. Så jag mäter mitt kockande på ägg skalen, nej förlåt ägg-skalan.

Jag vill ge över till Östermyran. Mest för att vi nyligen fann en gemensam nämnare och jag dör av nyfikenhet av att läsa hennes fakta.

Och så tycker jag att alla som läst mina fakta ska ge sin egen version på punkt 1. Vad är ditt spontanuttryck? Kom igen, alla har ett.


   
Publicerad 14.03.2012 kl. 22:21

ooops!

Ohoj! mitt ett inlägg försvann i misstag då jag skulle svara på en kommentar. Så tommix, jag försöker inte censurera dej. Och då vi ändå håller på, klicka på länken. Han har ny blogg, den där Tommix.

EDIT: nu får jag ny kommentar på samma inlägg, men hela inlägget finns inte. Spoooooky?

EDIT2: nu vet jag! Mitt inlägg åkte på tidsresa till 70-talet, kolla fast datumet (klicka på bilden för läsbarhet):

  
Publicerad 14.03.2012 kl. 11:23

plums

Det var en gång tre kvinnor som fick tillgång till den magiska bassängen och alla fick ett hopp var. Bassängen fungerar så att då man hoppar i och samtidigt ropar ut det man vill landa i, så går det i uppfyllelse.

Den första kvinnan tog sats och just som hon hoppade ropade hon "champagne!". Skum och bubbel, det gick i uppfyllelse.

Den andra kvinnan tog sen sats och ropade "pengar!". Skrammel och klirr och hon landade i en bassäng av pengar.

Den tredje kvinnan fick bråttom att klä av sej och just som hon hoppade kom hon på att glömt ta av sej sin dyrbara klocka. "Shit!" skrek hon.

Vem var denna tredje kvinna? Hon är kvinnan med hunden som bajsat ner gatorna i den här stan under hela vintern. Inget konstigt i det. Problemet är att kvinnan inte plockar upp efter sin hund. Det som göms i snö kommer fram i tö, alla vet det. Så ni kan se detta som det årliga hat-inlägget mot den skit som finns  ö v e r a l l t. Jag hoppas alla ni som inte plockar upp efter era små älsklingar kommer att halka och landa i skiten. Ni förtjänar det.


  
Publicerad 14.03.2012 kl. 10:33

the force på besök

Nu har Darth Maul bjudit hem två pojkar inkommande fredag. Jag ska hämta från dagis halv fyra och hänga med dom ända till sju. Jag antar att det ska lekas Star Wars för hela slanten.

Vad äter Yoda & co? Ska jag fäktas? Eller ha konstiga flåsande ljud? Eller kan jag bara gömma mej i köket och utfodra dom vid behov. Har på känn att jag kommer att vara outsmarted av en bunt 5-åringar.

Sicken tur att det är bloggmiddag samma kväll klockan åtta. Jag kan behöva lite rödvin efteråt.



    
Publicerad 13.03.2012 kl. 16:01