alla tapeter











     


Publicerad 23.02.2012 kl. 21:58

tema: glasögon



Hipster Disney härifrån.



    
Publicerad 23.02.2012 kl. 15:41

Dame Edna

Infallens kvinna. Hon marscherar in i en optikeraffär, provar 10 par glasögon, bestämmer sej för två (det var två för ens pris), kollar synen, beställer och marscherar ut igen. Och än en gång glömmer hon att fotografera sina val. Och nu har hon redan glömt hur de såg ut, de par hon valde. Så nu kommer det att vara som julafton då de väl anländer. Herrejee, det ena paret innehöll visst en riktig färg också.



Kvinnan på bilden har inget med infallet att göra. Bilden härifrån.



    
  
Publicerad 22.02.2012 kl. 22:05

14 - hjärta






   
Publicerad 22.02.2012 kl. 14:58

arbetsplats-plats

Dagar som denna har jag en sån grym lust på en kollega. En riktigt riktig av kött och blod och åsikter.

Det hjälper föga att kidsen har en lekboom som går under namnet kontor. Här radas det upp tejp, saxar, miniräknare och deras egenhändigt hopsnickrade datorer (med de mest fantastiska funktioner) och så pratas det tidtabeller, semestrar, förseningar och printerproblem. Och så turas de om att vara chef, för chefen får då fritt gräla på den andra.

Här snubblar jag sen över deras olika kontor, för de finns än på golvet och än i soffan, och nu vill jag inget hellre än att det ska sitta verkliga kolleger på dom platserna.



Exempel på ledig plats: den har en dator med extra stor skärm som är perfekt för att kolla Star Wars-bilder på, en rosa telefon, tejp, en vänsterhänt sax, en pink hålmanick och en linjal. Tjejen på bilden är nu på dagskift på dagis så det är ledigt fram till 16:30.


     
Publicerad 22.02.2012 kl. 13:16

morgonens konstigaste



På grund av taksnörisken gick vi som elefanter på rad ute på körbanan på vägen till dagis. Där det var som smalast hoppade vi in i en snöhög eller mellan de parkerade bilarna för att låta bilarna på gatan köra förbi oss. På Albertsgatan var det extra trångt och jag hörde en bil flåsa mej i nacken, den nästan smekte mina baklår med sin kofångare. Nu är det nu f*n att man inte kan vänta på sin tur, tänkte jag irriterat och fick till sist ta 4-åringen under armen och fösa in 6-åringen i en snöhög. Döm om min förvåning då välta Vespa-gubben gasade förbi oss.

Jag citerar Naja här, hon beskrev honom så bra:

"Tänk er en man född -25.

Tänk er en tröja med hela det senaste årtiondets middagar presenterade på bröstet. Tänk er ögon man inte ser för allt var och slem han inte putsat bort sedan 50-talet.
Tänk er en som nästan inte kan föra ett samtal.
Tänk er så resten av individen.
Detta backade in i Vespan, steg ur bilen, lyfte upp det redan då illa tilltygade fordonet, satte sig i bilen igen för att köra iväg men backade då pånytt in i Vespan som pånytt flög omkull."

Jag vet inte vad som är farligare. Att gå på trottoaren och riskera snö och is i skallen eller att gå på gatan och bli knäad av gubben i den vinröda Micran.


    
Publicerad 22.02.2012 kl. 09:22

13 - blått





      
Publicerad 21.02.2012 kl. 15:33

12 - inne i skåpet


Jag och klädskåp har aldrig gått ihop. Mest för att jag helt kallt brukar trotta. Nu fungerar det lite bättre för de kläder som för tillfället bor utanför själva skåpet.

Men hej, jag har en rosa spårvagn inne i mitt skåp. Det är väl ändå finast?

      
Publicerad 21.02.2012 kl. 15:31

kaos i manegen

Det hände förresten idag, det jag väntat på sen 6-åringens ridlektioner börjat. En trillade av, nästa trillade av och nästa och måhända var det ännu en fjärde. Som tur var det barn från den lektionen som pågick intill. Men hästar är flockdjur och då en får hepuli så smittar det fort. Nu råkar jag ha ett tränat öga för hur tätt man måste gå för att utgöra en psykologisk mur för en lös häst. Och rätta blicken.

Och jag förnekar icke att ens beskyddande föräldra-instinkter är mycket starka då fyra hepuli-hästar tänker ramma in på sidan med små små ponnyryttare av vilka en råkar vara ens egen avkomma. Så jag borrade in blicken i kusarna och stegade på med bestämda steg, noggrant beräknande var personen intill gick.

6-åringen satt som ett ljus på sin lilla ponny och stirrade med stora ögon. Och jag försökte vara cool och avfärda det hela med ett "sånt händer, hästar är oberäkneliga". Och så reddes allt upp och lektionerna fortsatte som om inget hänt. 

Ja sånt händer. Men en säkerhetsväst står ganska högt upp på önskelistan nu.




    
Publicerad 21.02.2012 kl. 00:07

bullat upp

Kvällens saldo är tre fatslagsbullar – och räknar man den jag åt vid lunch så blir det fyra på en och samma dag. Och det var bara övning inför imorgon.

Fick dessutom höra det bästa svaret på hur mycket kardemumma den goda värdinnan hade hällt i degen

 – hela paketet!

Sånt gillar jag. Raka rör och hela paket. De recept som räknas upp i hela paket är de bästa för en tålamodslös person som jag. Vem orkar räkna teskedar och millimått. Och kardemumma är ju så otroligt gott.


    
Publicerad 20.02.2012 kl. 23:49

12-29 kvar

Den här uppgiften ja. Jag är en rackare i att lämna dylikt på hälft. Så jag ska slutföra detta innan månaden är slut fast det kan bli lite konstigt. Senaste var nr 11, den finns här.





     
Publicerad 20.02.2012 kl. 14:12

aaltoodiitoo

Jag har nångång mumlat om min okunskap om Star Wars och all annan scifi. Det går inte hem hos mej alls. Nå nu kan jag berätta att jag idag måstat bildgoogla då 4-åringen, som är på gränsen till att bli 5-åringen, vill ha en kaka som ser ut som aaltoodiitoo. Det tycks vara en robot.

Först tänkte jag att detta är ju nolo. Men sen bestämde jag att det är nu f*n inte nolot. Jag har många andra bra egenskaper. Som att spela Gubben Noak spegelvänt eller känna igen en Mustang fastback från 1965.

Okej, kanske lite nolo.


       
Publicerad 20.02.2012 kl. 13:51

se upp!

I morse då jag förde 6-åringen till dagis så bumsade det ner snö från taken titt som tätt. Vi höll oss snällt mitt på Robertsgatan. Då tänkte jag att nån kommer ännu att få snön i skallen. Och nu läser jag att det har hänt. I Tölö, men det kunde lika bra vara i våra knutar.

Idag är det bara att inta en högfärdig posé och höja näsan (och blicken).


     
Publicerad 20.02.2012 kl. 10:41

burkmysteriet

Igår på Bulevarden såg vi en kille som brukar samla in tomflaskor och burkar här i knutarna. Han fick syn på en burk nära 20ns busshållplats, men en meter ifrån burken ångrade han sej tvärt och vände på klacken. Vi tyckte det var lite konstigt, han hade inte ens tagit i burken och jag är säker på att man i all snö inte kunde se om det var en pantbar version eller inte.

Idag på Robertsgatan såg jag en mycket bräcklig kvinna ta sej genom en snövall med stor möda och jag var fem före att hjälpa henne att hållas på benen då jag insåg att hon hade en tom burk som låg lite längre bort som mål. Hon tog i burken men kastade den fort som blixten ifrån sej. Som om den var farlig.

Då jag fem minuter senare kom gående tillbaka såg jag en man i min ålder stå och försiktigt försiktigt med en spade täcka in samma burk med snö. Vi pratar precisionsarbete här. Han såg fullt normal ut.

Är det bara summan av sammanträffanden eller finns det nån sorts burksmitta på gång? Eller brukar det finnas använda sprutor i dom? Å andra sidan dras jag med en gnutta för rik fantasi och hjärnkontoret går på övervarv just nu.



    
Publicerad 19.02.2012 kl. 20:36

same old same old



Idag har vi hängt i tamburen.



PS Vi har ju faktisk gjort annat än tapetserat denna helg. Medan barnen varit med svärföräldrarna så har Papi och jag kört minisemester med restaurang, bio och hotell. Och så har vi då tapetserat, fast vi hade kunnat ligga och spotta i taket. Men fy fransson så skönt det har varit.
    
Publicerad 19.02.2012 kl. 20:01